Innan vi går loss på innehållet till dagens inlägg om ”the jungle” vill jag nämna att en segrare är utsedd till förra inläggets fråga: Vad fanns på marken när grävmaskinen skalat av gräsmattan?

Rätt svar av Inge: Stenbelagd innergård! Stora, flata stenar!

 

blogg-stenlaggning-a

blogg-stenlaggning-b

Bilden till dagens rubrik är INTE från vår gård; endast en ljuvlig sinnebild av vad som komma skall! Nästan så att vi inte förstår att det är på riktigt. Under tiden renovering pågår får gräsmattan ligga kvar för att skydda stenbeläggningen mot allehanda byggmaskiner.

 

blogg-bild-stenlagd-innergard-kopia

 

 

bloggen-bilder-stenlaggning

 

Nu vidare till rubriken om the jungle! Oavsett med eller utan “oiiiii oiiii”,  som det sjungs i sången, är det en av de sämsta sångerna genom tiderna, i mitt tycke. Dock beskriver den ganska väl den vegetation av värsta sorten, som finns på gården. Här har det fått växa fritt åtskilliga år, helt okontrollerat, vilket innebär att det är svårt att ta sig fram.

sly

Som det tidigare nämnts i text i föregående blogginlägg finns här allsköns växter såsom giftig björnloka, meterhöga brännässlor, lika höga vassa tistlar och så ett ogräs som växer i långa revor. Får man några sådana revor femton varv runt stövelskaften är det svårt att ta sig loss. Bär man dessutom en luddig kofta och samtidigt böjer sig ner för att dra loss revorna blir man totalt prickig av växtens fröställningar som fäster enligt samma princip som kardborrar. Detta var en beskrivning av den lägre vegetationen.

 

blogg-in-the-djungle-aq

 

Till den högre vegetationen har vi lönn och fläder i obegränsade mängder. Vi älskar fläder. Vi har två gigantiska fläderbestånd på vår nuvarande adress och vi älskar saften vi gör på blommorna om våren. Mycket vuxensmak som dessutom känns exklusiv! Men fläder i obegränsad mängd är ingen höjdare. Nyponbuskar dyker upp lite här och där. Nyponen sägs enligt säkra källor vara bra mot artros; dock inget vi lagt tid på att skörda, för framställning av detta botemedel.

Näst sist i listan av vegetation har vi träd. Döda träd. Höga träd.

Sist i listan har vi ”före detta” vegetation: Stubbar. Kolossalformat! Det finns stubbar lite här och där. En meter höga och säkert en meter i diameter.

Vi började med avverkning lite försiktigt förra hösten och vi har fortsatt denna hösten. Allt är nu kapat upp till den höjd vi har kunnat nå från mark och det som är kvar i toppen på vegetationen bildar en lummig takkrona där solen kan ta sig in och lysa ner på allt skrot som har blivit som en konstutställning; skrotstilleben! Mycket vackert! Mer om skrot och ingenjörskonst i ett senare blogginlägg. Framför allt kan vi nu se den upptäckta murens tegelstenar glöda i solens skuggspel.

 

blogg-muren-takkronor-fore-och-efter

 

Med sekatörer är det som med synålar. Man vet aldrig var man lägger dem. Vi har nu köpt 5 sekatörer i olika omgångar. Det är betydligt svårare att lägga bort en häcksax! Här har vi kunnat begränsa antalet inköp till en styck. Vidare har vi inhandlat röjsåg, ett bensinosande mullrande redskap som jag har svårt att förlika mig med. Dock är den oumbärlig när vi kommer till vegetationens tjockare dimensioner.

Det är en märklig upplevelse att ta sig an ett vegetationsröjnings-projekt. Man hittar så mycket! Det är som när man var barn och livet var ett enda upptäckande! Lite som att gå på en okänd skogsstig och upptäcka nya miljöer så fort man passerat en ny krök. Delar av den vackra tegelmuren kom fram i dagern redan i våras. Nu tog vi dessutom tag i röjandet bakom muren, ut mot fälten, och där fann vi  igenmurade höga fönster, något som inte är synligt på murens sida in mot gården. Mystiskt.

blogg-muren-fonster-baksida

 

En liten vackert murad “glugg” där man spolat ut “skiten” från hönshuset fanns vackert bevarad.

 

blogg-muren-glugg-narbild

 

Hur muren har murats kan diskuteras. En mur läggs i förband, växelvis på längden och på tvären. Svårt att veta hur den eller de tänkte som murade; den är lagd på ett mystiskt sätt som gör att den inte är tjock, vilket gör att den ser lite ranglig ut. Dessutom olika igenmurade fönster på fram- och baksida. Men vi behåller den! Rasar den så rasar den. En skönhet vi inte vill undvara!

 

bloggen-muren-baksidan-inkl-trad