Semester.
Incheckning klar på Kastrup. Säkerhetskontroll klar. Raka vägen till shopen för att ladda upp med tre husmagasin; fem timmar i ett flygplan kräver tidsfördriv.
När det gäller “förbeställd mat” var det denna gång ingen höjdare. Någon mix av olika smörjor. Tänkte ringa direkt till regeringskansliet till konsumentansvarig minister men fick bannor av flygvärdinnan: Inte använda telefon under flygning! Nä hä, svarade jag surt: Är det ok om jag går ut och ringer?
Försjönk efter detta snabbt i husmagasinens glättade och colorerade sidor.
Känslan när man kliver ut från utrikeshallen och ser svajande, vajande palmer, känner de varma tropiska vindarna är ett magiskt ögonblick. Tar lokalbussen till byn, styr stegen mot vår lilla gränd, till huset där vi bott de senaste 20 åren, tre trappor upp.
Innan gränden passerar vi kyrkan och plazan. Mitt på dagen i gassande sol ligger den tom och öde.
Andra tider på dygnet är det full fart med fotbollsspelande och lekande barn.
Då och då är det talangtävling!
Framåt kvällen samlas kvinnorna på bänkarna
Herrarna umgås på sitt sätt med spel. Genus-teori på dessa företeelser?
Det är liv. Det är rörelse. Det är stillhet. Allt olika tider på dygnet.
Vad erbjuds mer på denna ö, i denna by? Färsk fisk förstås; direkt från havet till tallriken!
Snorkling och bad: Den absoluta favoritsysselsättningen!
Måltider kan intas i skiftande miljöer och i skiftande sällskap.
Sena familje-middagar på svala takterasser är helt ljuvligt.
Middagar ute på landet under avocadoträd. Inte så dumt.
Middagar kan även intas i små avlägsna icketuristiga byar uppe i bergen. Här har vi en liten familjerestaurang som är förlagd i en “tom lägenhet i markplan med tillbyggd terrass utmed en trafikerad gata med mark- och husanläggningsarbete vägg i vägg.” Här serveras världens godaste linsröra.
Vi njuter av levande kanarisk folkmusik på vår lokala favoritrestaurang.
Uppe på en karg ödslig väg nästan längst upp i norr där dimman smyger sig in bland bergstoppar bor det två gamla tanter som gör getost. Om ni tänker er smaken på getost, lite kärv, lite sträv. Där har ni karaktärerna på damerna!
Ibland har vi tur och hittar en korgmakare sittandes i en container utmed landsvägen.
Midsommar!
Det firas San Juan varje år! San Juan är Spaniens motsvarighet till midsommar, på katalanska heter det Sant Joan, och firas varje år på kvällen den 23 Juni. Ursprunget till firandet är hedniskt men den kristna kyrkan knöt på 300-talet firandet till den helige Johannes döparens dag den 24:e juni (Johannes föddes enligt Lukasevangeliet sex månader före Jesus och firas därför sex månader före.
Tusentals människor samlas för att äta och grilla på stranden. Alla åldrar! Vid 24.00 bärs det i procession genom byns huvudgata ner en papier machéfigur i kolossalformat. Den bärs ut i vattnet, man sätter eld på den och vips är den borta! Vid detta tillfälle ska alla bada, så gjorde Johannes Döparen. Men alla går i baklänges ner i vattnet! Gjorde Johannes Döparen det?
Nästan runt om i Spanien tänds eldar när solen gått ner. Eldarna görs med gamla möbler och skräp och ungarna har fullt upp och väldigt roligt med att dra ner skräpet till stranden.
Nya färdigheter.
I fyrtio år har jag försökt att jonglera med fler bollar än två. Nu har jag lärt mig! Det enda syftet med denna längtan efter denna färdighet är att det sägs hålla hjärnan igång liksom korsord. Visserligen är jag fullt kapabel att hålla flera bollar i luften men nu är det inte metaforer vi pratar. Nu pratar vi flera bollar i luften på riktigt. Under en kvällspromenad utmed stranden ser jag en liten grupp cirkuskillar som värmer upp inför en föreställning. De jonglerar!
Jag tvekar inte! “Den bästa dagen är en dag av törst”; här infinner sig ett ögonblick i livet som inte ska gå till spillo! Jag berättar en snabb bakgrund för killarna och ber dem förklara hur jag ska lära mig. Enkelt, svarar de! Det finns två saker du ska ha i huvudet: “Du ska aldrig tänka på den tredje bollen och du ska se en fyrkant framför dig.” Det fungerade
Smält smör.
23 juli var det dags för Julio att besöka ön i Atlanten.
Någon har skrivit: “När Julio sjunger smälter smöret.” Det är kanske där uttrycket “Smörsång” myntades, vad vet jag? Julios karriär startade, säger skvallret, när han som, faktiskt, ganska framgångsrik fotbollsspelare bröt benet och hamnade på sjukhus en kort period. Det var trist och ligga på sjukhus så en vän kom med en gitarr, skojade och sa: “Du kan väl lära dig spela gitarr när du ändå inte har något annat att göra.” Sen var kört! En annan rolig notis fanns att läsa i Expressen för flera år sedan efter en konsert i Globen: Rubriken lyder: “Han är i alla fall bra på spanska.” Sedan läser jag följande text: “De tio första låtarna är på spanska. Det tackar vi för. Det är nämligen pinsamt att Julio efter alla dessa år är så hopplös på sitt engelska uttal. Att inte korrekt kunna uttala det engelska ordet “love” är en katastrof. Julio sjunger “loff”.
Proffs på att fira det mesta.
Det går inte att förneka att spanjorerna är experter att hitta den minsta lilla företeelse att fira. Åker man en dag runt ön hittar man fladdrande vimpelspel lite överallt. Antingen har det firats eller ska det firas.
Betong.
I Nile City finns det en klassisk scen där följande fråga ställs: “Hur många bultar finns det i Ölandsbron?” När det gäller auditoriet i huvudstaden Santa Crus undrar vi ibland hur många kilo betong det har gått åt för att få till denna jättevåg i betong! Ett telefonsamtal till arkitekten Santiago Calatrava hade gett svaret, samme man som skapat Turning Torso i Malmö.
Vi hade önskat att tiden kunde gå lite långsammare på ön. Men nu snurrar planeterna som de gör; inget vi kan göra något åt.
Några bilder till innan avslut.
Solen har lagt sig till ro i Atlanten och endast det artificiella ljuset lyser upp de fortfarande solvarma husfasaderna.
Takterrasserna blickar upp mot natthimlen. Dags att bryta upp från ön. Hem för att bryta upp fler golv på Österlen. Festen är slut för denna gången. Kaffet urdrucket.
Inspirerande texter Vivan!
De har underhållit mig på en lång o tråkig tågresa.
Härligt med din enorma energi – lycka till med husen.
Kram Anna
Tackar! Det är så roligt att skriva. Ett sätt att uttrycka sig precis som bild och slöjd och vävning och sång och musik!
Tackar!
Det känns som jag varit med på Eran resa.
Du är helt otrolig! Vilken energi och glöd Du har!
Lycka till med allt!
Kram Sonja.