Lång väntan.

Idag skriver vi 3 februari. Det har blivit ett nytt år 2017. Ett år som förmodligen kommer att bli innehållsrikt och spännande ur alla tänkbara aspekter. Medgångar och motgångar; allt får vi förbereda oss för!

Sedan förra blogginlägget för tre månader sedan har det inte hänt så mycket. Därav, just tre månaders uppehåll, i bloggandet. Men en liten sammanfattning av några händelser ska jag försöka knåpa ihop.

Rubriken “Lång väntan”  syftar på  väntan på ljus och lite värme, det gäller väntan på fågelkvitter, det gäller vårfåglar som grälar och tävlar om bästa lägenheten under enkupigt taktegel. Det gäller kvällspromenaden utan reflexer och ficklampor. Det gäller väntan på enorma mattor med vitsippor mellan trädstammar. Det gäller väntan på att flytta sitt bohag till en annan del av Sverige.

 

Tecken.

Vi tänker oss tillbaka till hösten. De första tecknen var våra nya Österlengrannars stolar som hade förberetts för vinterförvaring; här singlade fler och fler torra vissna löv ner och la sig till ro.

 

 

Ser vi på naturen blir begreppet stubbåker aktuellt. Vart vi än blickar mot horisonten är det grafiskt, grått, spretigt och svart. Raka, hårda, korta strån som breder ut sig som spikmattor, åker efter åker. Grafiskt. Enkelt. Inget lull lull. Allt är skövlat. Allt har lagt sig till vila för att vänta på vårens ankomst.

 

 

 

Döden gör sig gällande i olika former och tar sig olika uttryck. Kamp. Den enes död, den andres bröd. En fågel har blivit kvällsmat och räven ligger nog mätt och belåten i sitt gryt.

 

 

Fler tecken på död eller ordet förgängelse bättre passar in på döda humlor och fjärilar. De har lagt sig för sista vilan i fönsterkarmen. Små ministilleben.

 

 

Någon har skrivit, kanske ett brev till en släkting i Amerika, och glömt att sätta på hatten på pennan. Eller var det en dikt om en fjäril? Det var evigheter sedan jag såg en grön kulspetspenna. BIC?

 

 

Arbete med husen.

Hur har det då gått med arbetet med husen? Alla frågar! Trots mörker och kyla fortsatte vi under hösten och en bit in på vintern att åka ner till Österlen för att arbeta med husen. De ska väl inte vara några problem fast det är nästan vinter?! Jo, det blir, faktiskt, mörka dagar och fukt och dimma och kyla och regn och regn på tvären och blåst och snålblåst och storm.

 

 

Vi insåg mer och mer att det inte går att vara vid huset för att jobba. Mörkt som i ett smé-arsel vid kl 16.00. Allt är genomkallt. Tjockare arbetshandskar gör det otympligt att slå i spikar, tjocka strumpor i stövlarna gör att man klampar fram. Mössan kasar ner i pannan. Halkar omkring i lera. Det är gott om lera i Skåne! Försöker man jobba lite hårt blir man genomsvett och kastar av sig jacka och vantar och vips så fryser man. Termobyxor känns plötsligt som plastpåse-byxor. Insikten sipprar in i hjärnan likt kylskåpskall sirap. Insikten heter ”vänta”.

Men vi kämpade på vid ett fåtal tillfällen och trots kyla och mörker har vi ändå lyckats montera upp byggställningar som förberedelse inför det annalkande vårarbetet. Det eländiga cementröret på taket ska bort, bort, bort! Har visst varit någon ventilation. Men byggställningen behövs ju också när taket ska bytas ut mot nytt. Å vi är ju snart där! Snart är våren här!

 

 

 

 

Den omtalade och omskrivna muren.

Som jag tidigare skrivit om upptäcktes en stenbelagd innergård när mannen med lastaren, i somras, började skövla lite för att få en plats för vår lilla röda stuga. Samme man fortsatte att skövla och röja under hösten och nu finns det ingen djungel kvar… at all! Bara en enda stor ljuvlig innergård. Tegelmuren får nu nöjet att visa upp sin skönhet, fullt ut. Inte bara det! Det blev ljusinsläpp på innergården när djungeln, som tidigare slukat ljuset, försvann.! Nu står den vackra muren och sträcker ut sig till vår fulla belåtenhet! En bild före och efter.

 

 

 

 

Klart är att det blev en rejäl hög med jord, skrot och annat bråte efter innergårdens totala röj!

 

 

 

 

Å nu väntar vi väl alla på våren? Snart står fruktträden i fullaste blom igen! Här är ett på vår tomt: Paradisäpple. Kan det finnas ett bättre passande namn på ett träd som växer i paradiset Österlen?