Så glada vi blev när vi besökte vår gård första gången; i ena änden av huset fanns ju en matkällare PÅ RIKTIGT! Murade väggar, trappa ner. Plats för Ivar-hyllor! Ernst-varning här alltså, dock inget skönt att gå barfota.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För vårt inre kunde vi se hur vi bar ner flaskor och burkar med nykokta safter och marmelader i allehanda smaker och färger. Och vilken njutning att öppna dessa delikatesser under mörka vinterdagar.

 

Fläder, vinbär, krusbär, jordgubb… Vin på lagring; perfekt. Äpple och potatis på vinterförvaring, rotfrukter…blomsterlökar…

Förra sommaren, då vi började bryta upp golvet i andra änden av huset, var ju lika fantastisk. En vitkalkad stensatt källare, mycket gammal, uppenbarade sig! Som gjord för relax med levande ljus, vilstolar och Melody Gardot i högtalare.

 

 

 

 

Fast jäkligt lågt i tak; hade nog inte funkat. Vi hade fått tagit oss fram till vilstolarna med benen vertikalt och överkroppen horisontellt.

Trots detta var vi beredda att behålla källarutrymmena. Men så kom det lite andra utmaningar: Gjuta betongplatta som golv till bottenvåningen, över källare utan tak? Trägolven var ju borta och jättelika källarutrymme gapade som stora hål. Det går ju inte att gjuta på… ingenting?!

Så byggmästaren kom. Han pratade väldigt länge om att stämpa upp på en hiskelig massa punkter från källargolvet.  Sedan skulle vi spika ett valv och sedan ha en tunnare frigolit och sedan gjuta en tunnare betongplatta över källarutrymmena. Alternativet var, sa byggmästaren, att fylla igen hela härligheten, båda två källarna. Så vi bestämde oss, där och då.  Vi fyller igen! Vi får hitta en annan plats för marmeladen! Det kan inte, rimligtvis, vara värt fyra arbetsdagar med detta “bygga valv”-projekt och ännu mindre vara värt det för några marmeladburkar!

Fram åkte Lecablock, armeringsjärn och cementblandaren.

 

 

Å nu har vi inga källare mer!