År 2017 är snart till ända och bloggen idag gör en sammanfattning i ord och bild av året som gått. Frågorna och reflektionerna är många efter sex månader som bofast i den sydöstligaste delen av vårt avlånga land. Vad har hänt under gångna året? Har vi hunnit det vi planerat? Blir det som vi tänkt oss? Trivs vi på Österlen? Renoveringsprojekt, liksom livet självt, går i etapper. Det kluriga är att en inte vet hur många etapper det finns!

Men i skrivande stund är det mest vädret och årstiden vi måste acceptera vilket är svårt, näst intill omöjligt! Det har aldrig regnat så mycket denna höst, på många år, säger byns innevånare. Kylan är totalt annorlunda mot den småländska; den går genom märg och ben och kanske det beror på att vi endast ligger några kilometer från havet på två sidor. Vi hade heller inte varken trott eller förstått att den skånska svarta bördiga myllan med regnets hjälp skulle förvandlas till en enda kladdig gigantisk geggamojja. Det är inte enbart på åkrarna; varje liten o-asfalterad väg blir i princip oframkomlig både som promenadväg och bilväg. Tonvis med sockerbetor ligger fortfarande kvar ute på åkrarna; traktorerna kan inte ta sig fram i den leriga sörjan för transport till sockerfabriken. Våra stövlar sjunker ner en decimeter vid varje steg vi tar. Står en stilla i leran glider fötterna iväg, som Bambi på hal is. Att gräva med spade i sörjan är fullständigt omöjligt! Leran blir förvandlad till värsta klistret och fastnar på spaden. Tung är den också. Så det där med att hålla på med höstplantering av diverse träd och buskar har vi helt fått lägga på hyllan. Så det blir till att lägga upp en helt ny trädgårdslogistik inför nästa höst! Trots det usla vädret förtrollar landskapet oss! Vi tröttnar aldrig på böljande kullar med svarta oändligt långa plogade fåror kantade av stubbiga pilträd och kilometerlånga alleér som visar vägarnas riktning bort mot horisonter. Det står helt klart att denna del av Skåne tillhör en av Europas bördigaste marker. Lägg därtill stormigt hav och vita milslånga stränder. Det går ju inte att tröttna på allt detta oavsett kyla!

 

 

När det gäller arbetet med våra båda hus (ladan, det tredje huset, räknas inte in i renoveringen) har vi hunnit mer än vad vi tänkt oss vilket känns otroligt tillfredsställande! Om jag nämnde Bambi på hal is tidigare så har husarbetet gått som på räls! Duktiga och kunniga snickare som har haft vana, rutin och kunskap om både snickeri och murarbeten. En fröjd att se skickliga hantverkare och framförallt en trygghet att diskutera fram lösningar när vi vid flera tillfällen upptäcker att vi vill göra förändringar; frångå husritningens planlösningar. Vi vill flytta trappor, vi vill göra loftet större, vi vill höja dörröppningar, vi vill flytta ett rum… så håller vi på! Hantverkarna lyssnar så tålmodigt och så resonerar vi oss fram till det som är möjligt!

Med tanke på att vi planerar någon form av gästboende i ett av husen tänkte vi att det måste vara så brandsäkert som möjligt. Bra att göra det i ett tidigt skede så vi inte behöver bygga om när huset är klart. Vi letade upp en kvinna med all kunskap om detta och med ett CV som var imponerande! Det är ju inte frågan om att endast ge råd om var brandsläckaren ska stå eller hur många lakan som ska knytas ihop, vid brand, för att ta sig ut genom fönstret! Hon pratade istället om brandceller, kemikalier och rökgaser på ett sätt som vi andra pratar om sockerkaksrecept.

2017 ligger nu bakom knuten och 2018 ligger framför. Omöjligt att se runt en knut så vi vet inte vad vi ska få uppleva och få genomfört. Vi kan dock konstatera att nästa etapp ska påbörjas och att vi självklart har en planering för detta. Från juni- november, endast fem månader alltså,  (december räknar vi inte;  det funkar inte att arbeta i mörker, kyla och regn!)har vi hunnit mer än vad vi hade drömt om: Taken på båda husen är utbytta mot nya där stommar/balkar bytts ut eller förstärkts där det behövts.

 

I B&B är golven utgrävda för hand och fyllda med makadam. Stenfot har förstärkts här och där med en gjuten bred fot.

 

 

 

 

Kanaler i makadam för avloppsrör ligger klara. Hälften är utgrävt i vårt privata hus. 

 

Gamla uppruttna fönster är borttagna och ersatta med plyfaskivor tills nya fönster levereras. Trasiga försvagade ytterväggar är förstärkta och reparerade med balkar och nytt tegel.

Ny veranda har återuppstått. 

 

 

Farstun har fått nytt fint tak och samtliga gavlar har fått nya väggar med faluröda paneler.

 

Lösullsisolering är klar i B&B och väntar på sin panel/innertak. Två murstockar är nedplockade, endast en får vara kvar. Två skorstenar är nyuppförda men utan funktion. Då huset är av riksintresse får inget exteriört förändras.

Innergårdens gräsmatta, djungel och ett raserat gammalt hönshus är ett minne blott. Den fina stenläggningen från gårdens begynnelse 1850 har nu istället, som låg dold, fått komma i dagern. Två följande bilder är “före och efter”.

 

 

 

 

 

På baksidan av muren, ut mot åkern där det tidigare fanns en djungel av träd och sly och tonvis med rostiga antika jordbruksredskap är det nu gräsmatta och i myllan har krusbär och vinbär har fått sina nya rötter. 

 

 

 

 

 

Detta var alltså en genomgång av Etapp 1!

Här kommer etapp 2: Så snart väder tillåter, gräver vi ner minireningsverk, avloppsrör och jordvärme. 300 meter slang ska läggas i åkern. Kommunen var här för två veckor sedan och drog fram vatten till tomtgränsen. Mycket papper till kommun och Lantmäteri! Servitut ska sökas till jordvärme och vårt minireningsverk kräver synpunkter från grannar på 200 meters avstånd. Här finns alltså inget kommunalt avlopp i denna, från 1700-talet, gamla radhusby. Som by kan den arkeologiskt beläggas till 1000-talet. Till skillnad från 1700-talets stearinljus, oljelampor  och mekaniska väderkvarnar ska vi dra in el till husen. Solceller på taken står på vår önskelista; tänk att bli självförsörjande på el!

Nya fönster ska sättas in. Golven ska isoleras med cellplast (detta hatar byggvårdsnördarna!) där det ska placeras rör till golvvärme. Det ska gjutas ett golv. Det ska lerklinas väggar! Det ska bli så spännande att prova denna flera hundra år gamla teknik där vårt nerrivna kasserade lertegel ska få sin revansch!

 

Lera, alltså, istället för tapeter och gips och spackel och plastfärger! Detta lertegel som har gett oss myror i huvudet och som vi både hatar och älskar; en mix av lera, sand, koskit och halm som funnits som väggtegel. Lerteglet i väggarna som vi ersatt med bränt tegel ska alltså återanvändas till väggputs! Så gör Mandelman och så gör Den danske bonderöv och så ska vi göra och så gör hundratals byggnadsvårdsnördar och så har det gjorts i flera hundra år!

Nu håller vi nyår 2017 och ser fram mot ett spännande, intressant, arbetskrävande, mandel-och fikonträdsplanterande 2018! Ni är alla så varmt välkomna när som helst!

Här följer som avslutning en liten film från dagen då allt skrot togs bort.